Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. En silhouett af Oscar Levertin. Med ett porträtt: “Hans Alienus“ af Hanna Hirsch-Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det litet slängiga, kokett vårdslösa, som kunde passa
Vallfart och Vandringsårens stämning och dess ton af
yr improvisation, har mer och mer efterträdts af en
stramare och strängare form, som dock aldrig faller in
i det styfva och akademiska. Det är ej fråga om, att
också i denna diktsamling (som i alla) ingå några mindre
betydande saker både i fråga om tanke och gestaltning,
men det finnes knappast ett enda poem i boken, som
saknar den distinktion, en fullfärdig skald och en
fängslande personlighet gifver äfven den minsta bagatell han
skapar. Och 0111 samlingens stora och genomförda dikter
gäller, att de ej blott stå på höjden af allt som produceras
i norden, utan öfver hufvud taget af hvad vår tids
diktning kan erbjuda.
Vill man finna som glödande i en brännpunkt alla
de sällsynta företrädena i skaldens sista verk, läse man
framför allt annat dikten Barndomsvänner, samlingens och
kanske hela den Heidenstamska alstringens mästerverk.
Greppet är först och främst i och för sig så stort och
mänskligt. Det är den sällsamma fråga, som så många
hetblodiga män i förtviflan gjort sig själfva, hvarför den
djupaste ömhet och respekt ej falla samman med begreppet
kärlek. En man har blandat blod med en kvinna, vuxit
samman med henne i goda och onda dar, hos henne
funnit det säkraste i tillflykt, det varmaste i tillgifvenhet
lifvet kan bjuda — och ändock kunna ett par leende ögon
och en röd mun vara tillräckligt för att komma de gamla,
af år och lidanden smidda banden att brista. I ett af
Maeterlincks sagospel utropar en man i denna konflikt, när
han tager afsked af sin gamla trolofvade för att följa en
okänd kvinna: »Jag älskar dig mer än den jag älskar»,
och med denna underliga vändning söker han tolka allt
det ofattbara och osägbara, han erfar inför sitt eget
känslo-lifs gåta. I dikten Barndomsvänner är en dylik hjärtekonflikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
