Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det för sig fördelaktigaste sättet. Det var hans plikt.
Grosshandlare K. J. Wallerstedt var van att få valuta för
hvarje öre.
Fattiga släktingar hade han, som lågo och väntade
på hans död, och som på lediga stunder utfrågade
hushållerskan om hans tillstånd.
Men testamentera åt dem?
Hvilken valuta skulle han få; om han gjorde det?
Tacksamhetens tårar kanske, några billiga kransar på sin
graf kanske. Den utsikten lockade honom ej. K. J.
Wallerstedt var klok, äfven med döden för ögonen. En
enda väg fanns för honom att följa, om han ville ha något
utbyte af hvad han måste lämna.
Med darrande hand, men med fast håg skref han
sitt testamente:
–-10,000 kronor till högre
elementarläroverket i Sandköping. Räntan användes och utdelas årligen
i tvenne stipendier, till välartade och flitige ynglingar i
någon af de två högsta klasserna. Stipendierna uppkallas
efter mig, grosshandlare K. J. Wallerstedt.
— 20,000 kronor till en pensionsfond för åldriga,
hederliga och sedliga tjänarinnor. Fonden benämnes
»grosshandlare K. J. Wallerstedts pensionsfond för åldriga
tjänarinnor», och utdelas etc.
— 70,000 kronor till inrättande af ett hem för
vanvårdade barn. Hemmet uppkallas efter mig, grosshandlare
K. J. Wallerstedt.
Så skref han testamentet. Och med hvarje legat
förband han oupplösligt sitt eget namn. När han fått
testamentet bevittnadt, sjönk han nöjd och lugn tillbaka
mot kuddarna. Han skulle äfven efter döden få valuta
för sina penningar.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
