Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han öga mot öga med den rena svindeln! Eller , var icke
döden i botten en svindelaffär? Tomma, löften, tömma’
förespeglingar, men ingenting visst. Ingen säkerhet 1
Och på denna tvifvelaktiga affär måste han ingå^
Han letade fram sin barndoms enfaldiga lära, sina’
forna morgon- och aftonböners lära, med dess hopp och
ljus. Han sökte tröst där. Han ville glömma lifvets
omsorger, sitt föregående, han ville tro. Han försänkte sig
i ett slags känslobad, i en damm af bibelspråk,
psalmvers-stumpar och katekessvar, han plaskade omkring i den
dammen, tills han tyckte’sig helad, ren från jordiskt stoft.
Men när han väl var uppstigen igen, då var han åter den
gamle grosshandlaren K. J. Wallerstedt, och då frös hans
själ i tviflets och fruktans vind, hans stackars magra,
nakna själ.
Denne åldring hade liksom många i Sandköping under
sin verksamhets dagar aldrig trott på någonting annat än
riksbankens sedlar och Sandköpings-Posten. Intetdera af
dessa tryckalster är i egentlig mening religiöst anlagdt,
intetdera förmår vänja sinnet vid det högre.
Grosshandlarens sinne var därför nu en gång fastvuxet
vid det timliga, vid jorden, vid Sandköping, och det kunde
ej slita sig loss.
Han uppgaf försöket med barnatron och återföll
resignerad i sin dystra bidan. När då smärtorna knepo honom
i nerverna, började han till sist längta efter döden som
efter slutet.
Ju längre det led med grosshandlare K. J.
Wallerstedt, dess lugnare och klarare blef hans sinne.
Han slutade med att grubbla på det tillkommande.
I stället satte han sig att skrifva sitt testamente. Pengar
hade han i öfverflöd, samlade under ett långt lif. För
dessa ville han sörja.
Han kunde ej ta dem med i grafven. Men måste
han lämna dem kvar, så skulle han också placera dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
