Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begrafningsdagen var inne.
Det var strödt granris utanför det Wallerstedtska huset
på norr.
De inbjudna troppade med svarta hattar och hvita
halsdukar af till sorgehuset. Den dödes hushållerska tog
emot dem i tamburen. Konfekt och rhenvin serverades.
Ett sakta mummel, icke utan sin högtidlighet, susade
genom rummet. Man väntade på prästen.
Nere i mangelboden på gården stod K. J. Wallerstedt
lik. Där inne hade man hängt lakan kring väggarna och
•strött granris på golfvet. Midt i rummet stod kistan, på
en improviserad katafalk.
Liket var präktigt svept. De äldre kvinnor, som togo
det i betraktande, hade ej något att anmärka. De kommo
springande flockvis, med brådskande steg, stannade en
stund vid dörren liksom förlägna, tummade på sina
förkläden, kastade en mönstrande blick kring rummet i dess
helhet, smögo sedan sakta fram mot kistan, stucko fram
näsorna för att se bättre, hviskade halfhögt sina iakttagelser
till hvarandra, suckade lätt liksom för att beklaga en sorg,
nöpo så i kransbanden och gingo bullersamt ut med några
betraktelser öfver världens fåfånglighet och allt kötts väg.
Den dödes vaxgula hufvud stack nästan hotande fram
mellan svepningen och kuddarna. Han såg längre ut i
synen än vanligt.
»Att han skulle dö så snart,» hviskade en gumma
till en annan. Hon kände behof att säga något.
»Å, han var ju bortåt sjutti år, gubben, och då kan
det vara tid, då kan det minsann vara tid,» muttrade den
andra nästan ilsket.
Därefter började de tala om den dödes föregåenden.
Nya skaror kommo slamrande från gatan, nya hufvud
stucko in genom dörren, nya ögon mönstrade liket.
Hade icke i detsamma prästen anländt, skulle väl
hela Sandköpings befolkning strömmat till. Nu gjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
