- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
215

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med ens slut på skådespelet. Kistan skrufvades till och
bars ut, likvagnen körde fram. En liten tjock vågmästare,
röd i ansiktet af många aptitsupar men fullärd i alla
etikettens regler, ordnade processionen efter släktskap, rang
och ålder. Man jämkade på de hvita handskarna och
gjorde aktningsbjudande försök att se dyster ut.

»Rätt fot, mina herrar,» flåsade vågmästaren. »Så
där, nu går det bra! Endast litet fortare, litet fortare.»

Processionen satte sig i gång.

Fram efter Drottninggatan i Sandköping drog den,
med likvagnen i spetsen och klockaren framför likvagnen.
Och hvar den kom, stucko hufvuden ut genom fönster,
och pigor störtade flaxande ur husens portar, och
gatpojkar lågo som remmar efter gatan.

»Hvem är det som begrafs, hvem är det som begrafs,
hvem är det som begrafs?»

»Grosshandlare Wallerstedt, vet jaM Gamle K. J.
Wallerstedt. Skynda på, om du vill se något!»

»Så mycket kransar!»

»Jo jo, men! Och så långa bandi Se, där går hans
bror, adjunkten. Han lär inte få ärfva någonting efter
hvad jag hört. Se, så ledsen han ser ut!»

Så hviskades det i processionens spår. Men
kyrkklockorna dånade. Och solen lyste från sommarhimmelen.

I kyrkan förrättades jordfästningen. Prästen läste ett
bibelspråk och började en betraktelse. Hvad är människan,
att hon dö måste? Hon är liksom ett markens gräs, som
vissnar och faller bort. Kort är hennes jordevandring.
Fåfänglighet, fåfånglighet! Så erinrade sig prästen, att
han hade en grosshandlare i kistan framför sig, och
öfver-gick till loftalet, som icke fick felas. Denne man var en
sann israelit. Han hade arbetat sig upp från ingenting,
han hade kämpat redliga, han hade sträfvat, ja, han hade
sträfvat. Välsignelse hade flödat öfver honom som be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free