Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå gick han upp på skolan.
Där stod en modell, en frisk man med hvälfdt och
ludet bröst. Walter spände sitt papper och började rita,
men höll upp med ett ryck, märkte plötsligt, att han icke
längre såg som förut. Där stod en man — hvad angick
han honom? — där ritades streck på papper, där pratades
och äflades, där stötte dumhet mot dumhet — hvad
angick honom allt? Hem bara på kistan att sitta och
vänta i tomhet och slöhet och stirra på bakgårdarna och
himlen, solig eller grå, allt som det föll sig, alltid med
smutsande rök! Han lade ihop sina saker utan ett ord
och gick.
Där satt han så mest hela dagarna tyst och stirrade
tankfullt utan att bry sig om att fånga någonting till
begrepp. Han var rätt nöjd som han hade det, det var
icke vidare gladt, men kunde bäras som allting, när man
icke sprang efter lögner; för de besökande hade han ett
stillsamt leende, till lindring mot hostans smärtor tog han
medicin — det enda han saknade var tobakspipan.
Men om nätterna började han bli orolig. Allt oftare
och oftare kom det för honom, hur illa han skulle sofva
här i den främmande jorden, hur svårt det skulle bli att
dö här. Det blefve icke att tagas i famn, som sådant
kunde vara, tagas hårdt i famn med ett visst stort lugn i
all smärtan, det blefve att känna en vårdslös hand rycka
lifvet från en, veta sig kastad sedan, utan att någon såge
hvart.
Och hemlandet, som det försvann för honom under
hafvet, matt och blekt i oktoberluften, började locka som
skuggornas lugna rike. Allt skulle kunna vara mjukt och
tyst där, fotstegen i sanden skulle saktas af ängslan för
sitt eget ljud, någon kunde gråta — det fick icke vara
för mycket — någon kunde sitta i hemmet, när dagern
föll, tala med andra om hvad som helst för vanliga bestyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
