Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans förflutna år trädde fram för hans syn, men han
vände sig trött bort ifrån dem och satte mössan på
huf-vudet.
Han kastade en blick på passagerarna omkring sig,
hans sista stycke värld. Ifriga, upprörda af afskedsoro eller
förväntningar, voro de spridda öfver hela båten utan att
ha funnit sina platser och sina kretsar ännu i första
resdagens anarki. En del skulle hem, en del skulle väl ut
och se på världen, alla lika fulla af brådska, bestyr och
viktighet. En ung flicka — hon hade en stor hvit
mag-nolia med oroande doft vid barmen — hade redan sin
dagbok uppe och skref med blyerts på dess första sida
om de första märkvärdigheterna från hennes flykt ut i
lifvet. Om en liten stund skulle hon bleknande släppa
boken i sjösjukans kväljande vånda öfver allt, det anade
hon icke nu, där hon rynkade pannan öfver de tomma
bladen — i denna förfärliga blomdoft. En gammal herre
sträckte sig redan i stolen och öppnade förväntansfullt en
engelsk roman, den första i en hel serie af banalitet, som
han gladde sig åt att få sluta under resan; ett par gossar
sögo redan på skämda apelsiner med fickorna fulla af flera.
Man kände icke hvarandras rang och ställning ännu och
var artig och oartig på måfå i miner och uttryck, gjorde
närmanden som skulle sluta i morgon med harm, och
vände ryggen dit, där man snart skulle ge sitt bästa leende.
Walter vände dem alla ryggen och log icke.
Långt bortom båten nu, den stora staden, nästan
vacker så i silfverljuset från en himmel, som solen endast
halft bröt igenom! Långt borta nu de meningslösa åren
och kvar endast den lilla meningslösheten omkring honom
— och hafvets gråa yta, som vidgades, allt som båten
sköt fram!
Svea. 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
