Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Walter visade henne från sig. »Jag, hvad
betyder jag,» svarade han, »det var ju blott ett exempel.
Jag tigger icke längre, jag vet, att intet finns att ge;
medlidandets slant är falsk och köper ingenting. Jag skulle
ingenting ha sagt, om jag icke vetat, att det ej stannar
hos er. Ni är vid början af er resa; jag har slutat min
rätt snart. Men jag skall icke fördärfva ert nöje mera,
jag skall hålla mig borta.»
Och han gick ifrån henne och satte sig ensam att
se natten glida förbi sig och landet och ljusen. Det
tycktes honom igen, att han satt på Karons båt, och att
det var själar som brunno matt borta i mörkret.
VI.
Två dagar gingo. Båten hade lämnat kanalen bakom
sig och var ute på haf igen; nu var äfven det snart slut,
och när som helst kunde den frisiska kustens låga strand
lysa fram ur det grå.
Walter hade hållit sig för sig själf och endast i
förbigående hälsat på miss Aylmie, som satt kvar på deras
gamla plats och log som förr. Han längtade till henne,
men han hade intet att göra där, tänkte han; den enda
verkan, han kunde ha på henne, var att kasta skugga på
hennes illusioner.
Han hade oroligt flyttat sig hit och dit, och en stund
hade han vistats hos emigranterna på fördäcket. Det var
sådana emigranter, som icke släppts i land därborta, utan
visats tillbaka för sin fattigdoms skull, ett par familjer,
värdelösa armar, värdelösa lif. Där sutto de och huttrade
och fröso i den sorgligaste, slöa och undergifna ro; i
hamnen skulle polisen ta hand om dem och skicka dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
