- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
35

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gamtnal kvinnas, har ni sett det gråta hopplöst? Det
dras ihop som med snören i rynkorna, det skälfver i
rynkor och så brister det och blir till en grimas bara, så
bitter, så bitter! De unga, de bli släta igen snart nog,
det är ingenting förfärande i dem, men det som en gång
är rynkor . ..

»Allt det där kom för mig med doften, och icke
bara det. Allt hvad lifvet bär af glädje också — kan ni
sjunga ni? O, gör det då! — allt hvad lifvet bär af
glädje och gråt snörde till om min strupe, och jag vill
inte mista det mera.

»Ni far ut, ni; ni har så mycket framför er. Ingenting
är sönder, allt tror ni på. Ni far söderut; där ha
blommorna starkare doft — jag håller af er ungdom och
tycker, ni är så vacker med allt det där. Och jag älskar
våren och jorden och doften, fast den gjorde mig så
ondt. Och nu säger jag er farväl; det känns ingenting mer
i luften, det kom och gick. Det var bara en vindfläkt.»

Flickan strök hans händer under hela tiden. Hon
kunde ingenting säga; hennes ord, som voro så färdiga
annars, dröjde lama nu. Till slut lutade hon sig fram
och smekte också hans ansikte, och han blef tyst och
orörlig därunder. Men hon såg öfver hans hufvud, förbi
honom; de syner, hon drömt om, lågo för henne ännu,
vackra och lockande bakom gråten, bara med ett sällsamt
djup i luften, en ny, högtidlig storhet. Där byttes icke
ett ord emellan dem mera.

Och Walter gick, lugnad efter sitt utbrott, ställde
sig vid relingen igen; där var ingen doft längre. Dagern
föll mer och mer, och han stod där ännu, fastän
ingenting syntes, förrän en gul flamma från en fyr tände sig i
det tätnande mörkret.

Per Hallström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free