Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden från land. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit doft med vinden, fast ingenting syns, så långt
borta är det. Det är sommar där, det är sommar där,
och nu brister det öfver mig, allt. Jag trodde, att jag
ingenting ville längre, jag trodde, att jag resignerat, när
jag visste hur det var, hur det är innerst — men nu,
men nu . . . Ni skall förstå mig, ni måste förstå mig,
ni har så mjuka små händer. Ser .ni, jag bär döden aned
mig, jag har intet hopp — jag hade så mycket förut,
ville så mycket; först höll jag af allting. Så trampade
det på mig, så kväfde det mig och tog och tog — allt
hvad jag ägde. Jag är dödssjuk, begriper ni, jag hostar,
ni har väl hört det? Det låter så stelt — det är döden.
Och jag fann mig i det och bar det lugnt; jag är inte
vek, inte dum, jag såg hvad allt är värdt. Men nu, ser
ni, den doften, den tog mig så oförberedt, det flammade
upp någonting i mig — å, lifvet, vi få det ju bara en
gång! Få det bara en gång, och ingen vet, hvad det
kan rymma, och här står jag med tomma händer, tomma
händer.»
Han hostade våldsamt och länge, de våta fingrarna
gledo ned, och ögonen stirrade blinda, under det kroppen
skakades. Så snart han fått luft igen, fortsatte han, lika
snabbt, flämtande, tonlöst och doft.
»Jag kommer hem, ser ni, ett par dagar bara, så är
jag där. Då ta de emot mig, då se de på mig, då har
jag ingenting att säga. Fattigt är där, grått och dystert,
och de se på mig, och de se på mig, och jag sitter där
ibland dem alldeles tyst. Jag for bort med så vackra
drömmar, och nu kommer jag hem och dör. Jag har
hållit det ifrån mig förut, allt det andra — dö, ser ni,
det ordet, det är djupt att sjunka i. Jag har bara grubblat
öfver det, jag har haft så högt och stelt omkring mig,
men nu, just nyss, såg jag och hörde dem alla, de som
komma att sörja öfver mig. Ett gammalt ansikte, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
