Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I STUGAN.
Skiss af ANNA WAHLENBERG.
illa Gumman var hennes namn, ja, inte det hon fått
i dopet förstås. Det var Wilhelmina, i dagligt tal
bara Mina. Och det hade hon nog fått heta förut,
men det var så länge sedan att man nästan glömt bort
det. På de sista tjugu åren kallades hon af alla för
Gumman eller Lilla Gumman.
Och det passade så bra, det där namnet. Det liksom
förde henne ut ur de vanliga Minornas, Finornas och
Linornas klass, ty det var ett smeknamn, som ömheten
gifvit, och det gaf henne en långt högre plats i hemmet
än de kunna få, som komma och gå för hvart eller
hvart-annat år. Hon var ingen främling i familjen. Hon hade
vuxit fast med hjärtat vid den, och den vid henne. I
fyrtiosju år, hade hon tjänat den, och de små som nu
sprungo omkring henne var den fjärde generationen, som
hon ägnade sina omsorger. Hon hade tagit plats hos
deras mormors mor, då deras mormor var sexton år, och
då denna gifte sig hade hon följt henne för att sedan gå
till hennes barn.
Men det hade inte alltid varit en lätt tjänst hon haft.
Hon hade varit med om goda dagar och om onda dagar,
och dessa onda dagar hade berört hennes sinne och valkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
