Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes händer, som om det varit i egen nöd hon släpat.
Tröttheten pinade hvar kväll hennes lemmar långt innan
hon fick lägga sig till hvila, och det var då hon först
började tala om »stugan».
Det var nu öfver trettio år sedan.
När hon inte behöfdes längre — det var förstås ett
själf klart villkor — så skulle hon skaffa sig en liten stuga
för sina sparpengar. Den skulle bara bestå af ett rum,
för till mer räckte nog inte slantarna. Nåja, det kunde
ju hända att det kunde bli ett kök med, och då vore det
ju storståtligt. I utkanterna af staden fanns det bestämdt
åtskilliga små kåkar, som inte voro så dyra. Men i
Stockholm skulle den ligga, för där var hon född, och där var
hon rotfäst, och där ville hon förbli i alla sina lifsdagar.
Uppe i en af Norrlandsstäderna hos sin bror kunde
hon förstås ha fått både husrum och kosthåll för en billig
penning. Men hu, lämna Stockholm! Nej, det visste
hon då att hon inte kunde öfverlefva.
Annat slag skulle det bli att komma i den lilla
stugan om den än låg aldrig så långt ut på malmarna.
Där skulle hon ha det så lugnt och godt och få hvila
sina trötta ben åtminstone största delen af dagen, ty det
lilla arbete med städning eller annat, som hon måste ha
för att förtjäna till maten, kunde ju inte upptaga henne
så länge. Och där skulle hon vara värdinna och taga
emot herrskapet med varmt, godt kaffe uppdukadt på en
hvit servet, som alltid skulle ligga på bordet framför
fönstret.
A, hon hade redan litet husgeråd, fyra silfverteskedar,
en gräddkanna, en brödkorg, en kaffepanna af koppar och
något duktyg. Det var alltid en smula att börja med,
och bara man förstod att spara blef det nog mera.
Minsta småsak hon fick, som dugde gömma, stack
hon ned i byrålådan med ett gladt, »det ska jag ta fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
