- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
42

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när jag kommer i stugan», eller, »det ska jag vara fin
med när jag kommer i stugan».

Men åren gingo. De gingo i en lång rad.
Byrålådorna blefvo fullare, och allt som oftast talades det
fortfarande om »stugan». Men aldrig blef den köpt.

Lilla Gumman behöfdes alltjämt, och om också
andra händer kunnat skaffas för att göra hennes sysslor,
så var det ändå så svårt att vara af med henne, ty ingen
var som hon.

Till slut började stugan att undergå en förändring.
Det skulle kanske vara väl ensamt att ha den så där långt
borta i utkanten af staden, och i de centrala delarna fanns
det inga stugor mer. Stugan blef till ett rum. Men ett
rum är nu också svårt att få precis där man vill ha det.
Det skulle inte vara för långt borta från herrskapet och
inte för dyrt. Och så kom en vacker dag tanken på
tjänarinnehemmet.

Där skulle ju vara så bra. Ingenting kostade det,
och om man nu inte fick ensamt rum, så var det kanske
en ren fördel att slippa sitta för sig själf och känna på
att dagen var lång.

I familjen ville man nu inte gärna höra på det där
talet. De äldre betraktade det * som fantasier, som man
hoppades aldrig skulle bli förverkligade, och de yngre
togo det som en hotelse för att skrämma dem att bli
snälla, ty bara de voro det, så nändes nog inte Lilla
Gumman gå ifrån dem.

Med åren blef emellertid den gamla ryggen allt
tröttare och tröttare, och man fann att man inte längre
hade rättighet att sätta sig emot Lilla Gummans behof af
hvila. Trångbodd som man var, kunde man inte skona
henne från oro och barnskrik och hjälpa till kunde hon
ju inte låta bli när hon fanns i huset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free