- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
49

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

natten. Det hade varit skilsmässa, och det skulle bli
skilsmässa.

De gamla ögonen fylldes plötsligt med tårar, de yngre
likaså, och medan Lilla Gumman satt med sin skrumpna
hand mellan två andra, som smekte och värmde den, kom
hela hennes pinohistoria i dagen.

Det var så besynnerligt. Hon kunde inte förstå sig
själf. Hon måste vara en underlig människa. Allting var
ju så bra. Rummet var bra, soffan var bra, rumkamraterna
voro snälla och hyggliga, förestånderskan så vänlig och ville
göra allt för att hennes skyddslingar skulle bli nöjda. Det
var hennes största glädje nar de voro det, hade hon sagt.
Men ändå . . . ändå var det så svårt för Lilla Gumman
där borta. Det kom sig visst af att hon hade en »nerv»
i sitt bröst, som gjorde så ondt för det allra, allra minsta,
för rakt ingenting ibland. Bara hon tänkte på det allra
oskyldigaste, som på Nils små nätta skor eller på de goda
smörgåsarna, som frun brukade breda åt henne, så värkte
den där »nerven» så förskräckligt, och hela bröstet sved.
Å, det blef bara döden, bara döden!

»Ar det så svårt, Lilla Gumman,» sade hennes fru
ömt. »Men det är väl inte svårare än att släpa och slita
och vara trött.»

»Jo, värre, värre, värre,» svarade den gamla.

»Men kom då igen till oss!»

Lilla Gumman gjorde en hastig rörelse med
förklädssnibben till ögonen för att torka de sipprande tårarna. Så
tittade hon upp med en fundersom blick, som om hon
öfvervägde något. Förslaget kom tydligen inte alldeles
oväntadt. Men så torkade hon ögonen på nytt, som om
tårarna fortsatte att rinna.

Nej, nej, hur skulle det se ut? Det vore väl ändå
för galet. Hvad skulle fröken på Hemmet säga, om man
krånglade på det sättet, hon som redan förut var stött på
Svea. 1898. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free