- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
48

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stugan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att kofferten kom upp på vinden. Men hon kunde inte.
Bara hon försökte röra ett finger till någonting kommo
sådana underliga känslor och satte sig i halsen på henne,
så hon tyckte hon ville kväfvas.

Medan rumkamraten sopade golfvet stod hon vid det
öppna fönstret och såg utåt gatan. Det var en sidogata,
som några hus därifrån skars af en större.

Den gatan kände hon väl till. Den gatan hade hon
gått så många, många gånger mellan det gamla och det
unga herrskapet, innan hon riktigt flyttade till det unga.
Hon såg sig själf med korgen på armen komma skyndande
i väg, ty brådtom hade hon alltid. Och genast steg det
upp minnen och känslor inom henne, som drefvo henne
från fönstret och upp att gå på golfvet fram och tillbaka,
fram och tillbaka.

Å, de känslorna! Hvad det var förskräckligt att man
inte kunde bli dem kvitt. Hvad var det nu som kunde
gripa henne så i att se den där vägen. Hon förstod det
inte själf. Hon visste bara att hon höll på .att bli sjuk,
och att hvart hon såg skymtade den svarta grafven fram
för henne.

»Gå inte hem till dem,» sade rumkamraten, då hon
satte på sig schal och schalett för att bege sig till det gamla
hemmet. »På det viset blir det aldrig bättre.»

Det var nog ett klokt råd, men Lilla Gumman kände
att hennes hufvud skulle ha sprängts sönder om hon inte
gått. Och därför gick hon.

Återigen steg hon inom det gamla hemmets dörr och
blef mottagen med klappar på bägge kinderna af sin fru,
som hon förr i tiden vyssjat i sina armar.

Men då var det slut med allt låtsas. Det var inte
möjligt att längre gå och ta det, som om hon bara kom
hem ifrån ett ärende eller legat i ett annat rum öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free