Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det som aldrig blef sagdt. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städse gjort sig känd för det mest exemplariska uppförande.
Han drack icke. Han lefde icke utsväfvande. Hans hem
var ett mönster af trefnad och ordning, och han var bland
sina kamrater omtalad för att hysa en sällsynt tillgifvenhet
för sin hustru. Hur det var möjligt, att denne person
begått ett brott, var och förblef oförklarligt.
Det var också denna gåta, hvilken sysselsatte den unge
fångpredikanten, när han låg vaken om natterna efter den
dag, då domen fallit, och fången blifvit förflyttad till
cellfängelset. Denna historia hade nämligen allt ifrån början
icke blott upprört pastorn, utan äfven sysselsatt hans
fantasi, och han hade hoppats, att det skulle blifva honom
förunnadt att i den nöd, hvilken han här anade, lämna
religionens hjälp. Pastorn menade verkligen allvar med
denna sin förhoppning, och det var ingen ytlig nyfikenhet,
som bestämde hans tankegång. Tvärtom kände han ett
djupt medlidande med denne man, hvilken så svårt
förbrutit sig både mot mänskliga och gudomliga lagar, och
det var med en uppriktig broderskänsla han hade närmat
sig honom. »Dömer icke, så’värden I icke dömde,» var
ett ord, som betydde mycket i pastorns hela
världsåskådning. Det hade kostat honom icke ringa sjalföfvervinnelse
att lyckas få detta ord i så fullkomlig -samklang med det
lif, han förde, att han själf åtminstone sällan märkte, att
någon egentlig brist på en dylik öfverensstämmelse fanns.
Prästen var nämligen en allvarlig anhängare af nyare
riktningar inom teologin. Han tolkade Jesu lära fritt, och
han fäste framför allt afseende vid dess djupa, rent
humanitära betydelse. Skolastiska spetsfundigheter och teologisk
säkerhet voro honom främmande.
Han visste därför också med sig, att vid de samtal,
hvilka han hittills hållit med fången, hade han gått honom
till mötes som en broder. Det var en broders hand som
han hade räckt honom och en broders ord som han talat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
