Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade till och med i mycket vackra ord — ty
baronen kunde bli sant vältalig, när han blef rörd, och
det blef han alltid, när det var fråga om dygd och unga
flickor — baronen hade som sagdt i vackra ord talat om
direktionens plikt att vaka öfver familjernas väna
rosenknoppar, som sökt sommarhuld under dess hägn; man
finge icke inför dem låta tvifvelaktiga personer öppet
framträda med ohöljd panna.
»Mina damer,» hade han slutat sitt anförande, »vi få
minnas, att det är en ’restaurant å la mer’ och den får ej
vara en ’restaurant å la mére’ . . .»
»Hvad baron alltid har ordet i sin makt och är kvick
och rolig,» hade fru Salms utropat, och den öfriga
direktionen hade applåderat baronen.
Endast fru Skott hade vändt sig bort och halfhögt
mumlat: »dålig vits och ännu sämre franska».
Resultatet hade emellertid blifvit, att vackra Elise
såsom ovärdig uteslutits från festen.
Flankerad af societetens yngre och yngsta damer, stod
nu baronen på societetshusets verandatrappa och skulle
hålla tal till festföremålen, hvilka i en halfcirkel uppställt
sig nedanför, en sällsam blandning af friserade, understundom
äfven sminkade kaféfröknar från storstäderna, enkla
fiskare-döttrar, hvilka aflagt sina första lärospån såsom
serveringsflickor, samt gamla knotiga baderskor eller yngre sådana
med skarpa, tärda drag och missnöjd uppsyn.
Och baronen talade i förnäm och läspande näston
om »tjänande systrar», om societetens tacksamhet, om
västanfläktar och böljeglitter, om dygderosor och oskuldens
värn samt om att arbetet är sin egen belöning. Han
talade högstämdt, efter svenskt festmönster, och var rörd;
de äldre fruarna, som garnerade societetshusets balkong,
voro äfvenledes rörda, fru Salms i deras midt log huldt
emot »vår oöfverträfflige baron», och musiken blåste en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
