Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanfar, som ekade ut öfver klipporna, öfver viken, långt
ut öfver de nakna röda skären.
Ljudet däraf nådde också den ensamma unga kvinnan,
som, ett stycke från festplatsen och dold af några höga
klippor, med trötta steg begifvit sig ned till stranden.
Visst var hon allena och utstött, och det skrällande
trumpetljudet skar i hennes öron, men hennes ansikte bar
i denna stund intet spår af förödmjukelse.
Just att en stund få vara ensam, vara fri från de
ömsom föraktfulla, hånande, ömsom medlidsamma blickarna,
vara fri från de flanelluniformerade sprättarnas fadaiser,
äldres som yngres, de äldres värst och allra värst baronens
-— att för en stund slippa undan allt detta, det var hvila
för både kropp och själ!
Huru hade det ej plågat henne, då det åtminstone i
början af sommaren vid alla herrborden ständigt ropats på
att »vackra Elise» skulle passa upp, »vackra Elise» skulle få
så och så mycket för en blick ur sina stjärnögon, så och
så mycket för ett leende af sina koralläppar och så vidare
i samma stil. Och »vackra Elise» hade lett med ögon
och läppar, mera strålande, ju större den kontanta
erkänslan blef.
Men så började förändringen i hennes yttre person
frappera litet hvar; hennes ögon miste glansen, och läpparna
bleknade; de små mynten, hvilkas klingande ljud i hennes
ficka föreföll henne som på en gång sporre och ersättning
för alla ledsamheter, blefvo allt sällsyntare.
Mer än en gång hade hon hållit på att uppge
alltsammans och resa — men då hade ju också allt varit
förgäfves; först nu vid slutet, då alla började fara, då skulle
hon skörda lönen för alla mödor, och ju större den summa
blef, som hon samlat i drickspengar, dess lättare skulle
hon förgäta alla vedervärdigheter. Bara några få dagar
till, bara hålla ut ännu några svåra dygn, och så hade
hon utfört sitt värf, så kunde hon återvända hem , . ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
