Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Badterminen var i det närmaste slut. Badgästerna
lämnade efter hand stället för att återvända till hem, arbete
och den snart stundande höstsäsongen.
Badortens baron var en af de första, som troppade af.
Firad som en konung, hade han gått ned till ångbåten
genom dubbla led af gamla och unga damer, som räckt
honom blombuketter. Det hade flaggats från
societets-huset, salut hade gifvits från flaggberget, och då baronen
hälsande stod på öfre däcket, medan morgonsolen belyste
hans kala hufvud och glesa bockskägg, hade af den på
stranden samlade resten af societeten höjts ett: »hipp, hurra
för vår baron!»
Ombord å båten befann sig äfven fru Skott, och på
fördäcket syntes bland andra tarfligare passagerare vackra
Elise, på hvilken badsocieteten med direktion och baron i
spetsen i dygdig harm statuerat ett exempel och så räddat
badortens ära.
Detta hade gjort henne omöjlig som uppasserska
äfven för den korta tid som återstod, och källarmästaren
hade afskedat henne, så mycket mer som nästan alla de
gäster voro resta, hvilka hon serverat å yttre verandan.
Tyst och reserverad satt hon där och blickade ut
öfver hafvet, hårdt fasthållande en liten väska, som
synbarligen innehöll en för henne dyrbar skatt.
Efter några timmars enformig färd nalkades man den
stora staden. Ångbåten gick in i flodmynningen och
arbetade sig långsamt fram till sin plats vid hamnkajen.
Denna var fullpackad af människor, Och de ombordvarande
började spana, om tilläfvenlyrs någon bekant eller närskyld
vore nere för att möta.
Äfven vackra Elise hade rest sig och såg spändt
sökande mot stranden. Ändtligen tycktes hon ha funnit
rätt på någon väntad person; hon log gladt, röd af ifver,
och lyfte ett ögonblick upp den lilla väskan liksom för
att visa den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
