- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
89

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frestades säga: nästan upphöjdt öfver sig, var hon då så
ohjälpligt djupt sjunken, att hon endast längtade efter att
fortsätta sitt gungflylif, och därtill så oblyg att öppet ropa
ut det! Förvisso hade fru Salms rätt, det var en förlorad
varelse.

»Snälla fru Skott,» ljöd bakom henne den andras
röst, bedjande och skyggt, »fru Skott, förlåt mig, gå inte
så, frun missförstår mig allt ändå, ack, om jag bara tordes!»

Men den enda, som visat vänlighet mot den omoraliska
Elise, hörde henne icke längre. Hon hade redan börjat
gå uppför klipporna och återvände till festplatsen, där
hennes bortovaro icke blifvit bemärkt, lyckligtvis, tänkte
hon, ty nu skämdes hon öfver den känsla af sympati hon
hyst för denna kvinna, som hon trott vara endast vilseförd,
men som visat sig så förhärdad.

Man höll just på att ordna sig för att i festprocession
tåga in i stora salongen, där balen skulle stå. I spetsen
gick badortens baron, förande vid armen en halfvuxen
flicka ur societeten, till hvilken han med en min af
fader-ligt förmynderskap hviskade banala fraser.

De egentliga festföremålen, de »tjänande systrarna»,
fingo gå tillbaka till sin servering eller också stå utanför
och genom fönstren se på societetsståten.

Festplatsen var tyst och öde. Viken nedanför
klipporna låg blank med violett vatten. Ejdrar flöto
obekymrade omkring en och annan hemglidande segelbåt,
och orädda tumlare vältrade sig i vattenbrynet. På
motsatta stranden höjde sig en öde klippvärld med djupa
skuggor och mörkvioletta skiftningar öfver röda branta
hällar. Ett stycke bort i land stack en väderkvarn upp,
en mörk silhuett, liknande en botpredikant, som med
utsträckta armar predikade för en osynlig publik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free