Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till Marseille, där han fann utväg att träda i
bref-växling med prinsessan och delge henne sina planer; han
hade utfunderat att begifva sig till Indien för att för alltid
försvinna ur hennes lif.
Han saknade medel, men fick dem och for som det
ägnade och anstod en man af hans börd. Det var icke
hans skull, att han icke kom längre än till Pondichéry.
Resan räckte ett hundra trettio dagar, men baronen leddes
ej till sjös. Det förflutna låg bakom honom med
sina branter och utförsbackar, och när saltskummet yrde
kring masterna, tycktes det honom att han eröfrade hafven.
Vinden var hans, och solen var hans — han längtade
blott efter en skön kvinna. Då han steg i land i
Pondichéry, mötte han henne. Hon kom från Mauritius, och
från den stund hans ögon korsat hennes, rådde han ej
längre sig själf. Han glömde att fortsätta sin resa, han
glömde, att han ville stanna i Indien, och när den
främmande damen återvände till sin fäderneö, gick han ombord
på samma båt som hon. Hon bodde i närheten af
Mahébourg och ägde stora och rika sockerplanteringar där.
Hon var änka, och det talades om giftermål mellan henne
och baronen, då han en söndag fick det infallet att gå i
mässan och såg madame de Caraman, hustru till den
gamle och sträfve kommendanten på Vieux-Ports fästning.
Öfver-glänste hon den andra, var hon yngre, vackrare, i
besittning af större dragningskraft? Det visste han icke, men
hon var huldhet och kvinna från hjässan till fotabjället, och
när hon föll på knä och blundade med den långa
ögon-fransen emot kinden, sjöng orgeln om hennes anlete,
blefvo tonerna till dufvor, de där sänkte sig öfver henne.
Monsieur de Chamillard var andäktigare än han någonsin varit
sedan han som liten gosse satt i kyrkbänken och höll sin
moders hand. Då mässan var slut, väntade han
kommendantens hustru utanför porten. Hon gick långsamt, litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
