Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trött. Blicken sade: »Jag har tråkigt», gången: »Allt är
mig likgiltigt», och vid hennes sida vandrade, styf och
taktfast som om han gått efter trumma, hennes gamle
bistre man. Den gamen släppte henne väl aldrig ur
sikte, höll henne förmodligen i ett slags fångenskap. Och
hon undrade hvad detta var för ett lif. . . Herr
kommendant, herr kommendant, är det så man behandlar sköna
kvinnor? Ni har gjort upp räkningen utan värden, och
värden, det är jag.. . .
Tillvaron blef full af spänning för baronen. Den
rika änkan grät öfver hans likgiltighet, men han var van
att göra processen kort med allt, som besvärade honom,
och lade ingen af hennes förebråelser på sinnet. Med
stor klokhet beredde han sig till att vinna madame de
Caraman. Han hade svurit, att hon skulle bli hans. Han
ville icke möta henne allt för ofta och såg henne stundom
utan att bli sedd. Hon var aldrig allena. När hon icke
bevakades af »gamen», som han älskade att uttrycka
sig i sina tankar, åtföljdes hon af en ung flicka, hvars
blotta åsyn kom honom att bita ihop tänderna och mumla:
»Ar hon där igen, cette peste!» Det var mademoiselle
de Tanfreville, kommendantens styfdotter från ett
föregående gifte, och hon var mager och fiken som om hon
ätit upp nådeåren för räfven. »Ditt troll,» tänkte baronen,
»du ser inte ut att unna någon annan paradiset, om du
inte slipper in själf. Och du får vänta, jag tror du får
vänta, min flicka. Du hör till den sortens blommor, som
ingen är angelägen att plocka.»
Han hade väderkorn, till och med då det gällde
kvinnor, som icke voro sköna. »Hon är farlig,» sade
han för sig själf, när han knöt någon förbindelse, som
skulle förmedla hans bekantskap med kommendantens
familj, och då han en dag stod i madame de Caramans
Svea. 1898.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
