Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det led fram mot morgonen, klockan var nära tre,
och dock satte sig baronen till att röka. Någon knackade
på hans dörr, han hörde det icke. Någon grät till och
med, men han log. Han var i ett öfverdådigt humör.
Han önskade blott, att han haft korten i hand. Han skulle
vunnit vid detta lynne, om han så spelat mot den onde
i egen person.
Han var uthvilad och munter, om ock ej synnerligt
pratsam, när han dagen därpå frukosterade tillsammans
med madame de Chamillard, och förblef sig lik
smekmånaden i ända, fast baronessan satte hans sinnes jämvikt
på svåra prof. Hon hotade att fara till Vieux-Port och
röja allt för kommendanten, sin egen list och de bägge
älskandes brottslighet. Hon återtog sitt hot och smälte i
tårar. Hon utfor i förebråelser, klagade, trotsade, teg och
vred sina händer. Hon var upprorisk och undergifven,
likgiltig och förtviflad, offer, martyr och ett rättvisans
straffande verktyg: »Jag skilde er åt,» sade hon, »det
var min plikt. Er älskarinna var min styffars hustru.»
»Ni skilde oss åt, ty ni är själfva afunden, och jag
hatar er,» svarade han, »som ingen man någonsin hatat
en kvinna.»
Då trädde hon tätt inpå honom med förvriden mun
och onda, hånleende ögon: »Men henne älskar ni,» sade
hon, »och ni tror, att ni är den förste!»
»Huggormstunga,» hväste baron de Chamillard.
Hon skrattade högt: »Fråga min styftar, hvarför han
aldrig lät några unga officerare umgås i huset och fråga . ..
fråga. . . hvarför han icke ville veta af den friare, som en
gång begärde min hand.»
Hon kände fem fingrar- kring sin armled, ett grepp
af järn, som ögonblickligen lossnade. Det var den enda
gång baronen gjort sig skyldig till en dylik svaghet, han
hade aldrig burit våld på en kvinna förr. Han flydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
