Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han låg på knä vid hennes fötter och hon böjde sig öfver
honom med fuktig och tindrande blick. Så svuro de
hvarandra trohet, men deras minuter voro räknade, de
måste skiljas.
Öfver Valentine de Caramans bleka anlete flög en
sällsam flamma, när hennes styfdotter, i skilsmässans stund,
kastade sig om hennes hals och kysste henne i allas åsyn.
Monsieur de Chamillard, som stod bredvid, förde hennes hand
till sina läppar och hjälpte därpå djupt bugande, sin brud
att stiga in i den väntande karossen. De nygifta skulle
fara till sitt hem i hufvudstaden. En vägsträcka af sex
dagsresors längd låg framför dem, och så fort hästarna
satt sig i rörelse, slöt baronen sina ögon. »Jag vet icke,
om det är med er som med mig, madame,» sade han,
»men alla ceremonier tråka ut mig. Ni torde ursäkta, om
jag känner mig sömnig.»
»Ni är icke särdeles älskvärd, min herr brudgum,»
smålog bruden blygt och såg ned på sina sidenskor. Hon
hade små fötter, riktiga askungefötter, och han hade en
gång sagt henne en artighet däröfver. Nu mumlade han
bara: »Älskvärd — nej — det är en erfarenhet, som jag
fruktar ni kommer att göra i framtiden, madame »
Det blef en tröttsam och besvärlig färd. Baronen
öppnade knappt läpparna annat än för att ge order åt
kusken, men när karossen ändtligen, en kväll, körde
genom Port-Louis’ gator och höll utanför deras port,
vär-digades han slå upp sina sömniga ögon och betrakta sin
hustru med en lång, kali blick.
Då de gjort sig någorlunda hemmastadda och
afske-dat tjänarna, vände han sig på nytt till henne och smålog:
»Det är sent,» sade han. »Jag hoppas ni ursäktar, att
jag lämnar er. Här är er våning — där min, madame.
Gör er inga bekymmer. Jag sofver ypperligt på divanen
i mitt rökrum och har den äran att önska er god natt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
