Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När svenska flaggan försvann från Pejpussjön. Sjökrigshistorisk skiss från Karl XII:s dagar af S. Natt och Dag. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
perna måste alltid vara beroende af tillförseln från eget
land, och alla erforderliga förnödenheter af lifsmedel och
ammunition, måste transporteras »på hjulaxel». Medräknas
härtill, att vägarna vid denna tid måste vara i det uslaste
skick, sedan en stor här och en följd af vagnkolonner m. m.
tågat fram på dem, så kan en hvar förstå, att hvarje
omständighet, som kunde underlätta transporten, skulle
vara af stor vikt. De enda kommunikationsleder, som i
dessa tider stodo människan till buds, voro landsvägar och
vattenvägai (insjöar, floder, m. m.), uppå hvilka senare
transporter kunde framföras med långt mindre arbete än
på de förra, men icke desto mindre med flerdubbel hastighet.
Dessa vattenvägarnas företräden voro ej obekanta för tsar
Peter, hvilken tvärtom på sina resor inom eget land synes
hafva begagnat dessa kommunikationsleder mycket flitigt;
någonting som hans vistande i det af kanaler sönderskurna
Holland helt visst hade lärt honom — om han ef visste
det redan förut. *
Nu erbjöd Pejpussjön, vid hvars sydligaste hörn den
viktiga ryska fästningen Pskow (eller Pleskow) var belägen,
en sådan vattenväg, hvilken dessutom förde såväl till den här
förut omnämnda, viktiga staden Dorpat, som det något norr
om sjön liggande starka Narva. Dessa omständigheter gjorde
tsar Peter särdeles angelägen om herraväldet på nämnda
sjö, hvarför han lät bygga ett stort antal — det uppgifves
att de slutligen uppgingo till 300 eller däröfver —
grundgående så kallade lodjor, ett slags skärgårdsfartyg, lämpliga
till såväl folk- som varutransporter. Lodjorna förde i
allmänhet inga kanoner, på sin höjd små nickhakar, och
deras användbarhet såsom krigsfartyg var därför ej stor.
Deras så godt som enda stridssätt var äntring. Endast
när de kunde tränga nära in på det af dem anfallna fartyget
eller fartygen, blefvö de alltså farliga, och detta i desto
högre grad ju flera de voro. Besättningarnas styrka varie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
