- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
133

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När svenska flaggan försvann från Pejpussjön. Sjökrigshistorisk skiss från Karl XII:s dagar af S. Natt och Dag. Med 2 vignetter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade allt efter storleken, från tio å tjugu, upp till femtio
man och stundom däröfver.

Det var med en dylik krigsmakt ryssarna skulle
upptaga kampen mot svenskarna på Pejpussjön och därvid till
slut, tack vare sin stundom hundrafaldiga öfverlägsenhet i
manskap, afgå med segern. Det blef en strid mellan massan
och den råa styrkan på ena sidan emot yrkesskicklighet
och en försvinnande minoritets förtviflade ansträngningar
på den andra; mellan kvantitet och kvalitet, hvarvid den
förra afgick med segern.

Den första träffning på Pejpussjön under detta krig,
hvaraf minnet blifvit bevaradt, ägde rum den 21 maj
1702. Kommendör Löschern var ute på rekognoscering
med sina fyra små fartyg, hvilkas sammanlagda
besättnings-styrka ej kan hafva uppgått till mer än högst 150 man;
då han varseblef en fientlig flottilj af omkring 100 lodjor,
hvardera med cirka 50 mans besättning. Löschern var
först tveksam, om han skulle anfalla en sådan svärm, men
sedan han hört sina skeppschefer, och dessa tillrådt ett
angrepp, sattes ett sådant i verket.

Ryssarna å sin sida undveko ej anfallet, utan gingo,
litande på sin myckenhet, dristigt emot svenskarna, hvilka
de, begagnande sig af sin öfverlägsenhet i antal, sökte
kringränna för att få tillfälle att anfalla dem från alla
sidor. Därjämte sökte de tränga sig in mellan de svenska
fartygen, för att på så sätt komma i tillfälle att äntra
dessa ett efter annat. Striden blef het. Svenskarna slogos
med ursinnig tapperhet och läto sina små kanoner och
nickhakar spela mot fienderna det bästa de kunde.
Samtidigt sökte de hålla sig tätt slutna för att med sin eld
kunna ömsesidigt understödja hvarandra. Icke desto mindre
hade ryssarna så när lyckats omringa von Nummers lilla
jakt »Flundran», hvilket var det minsta af de svenska
fartygen. Kapten Wibolt med »Wachtmeister» kom emeller-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free