Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När svenska flaggan försvann från Pejpussjön. Sjökrigshistorisk skiss från Karl XII:s dagar af S. Natt och Dag. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var för sent. General von Werden landsatte sina trupper
och kanoner på ömse sidor om Embach’s mynning, hvarpå
vid ett mycket smalt ställe af floden, helt nära utloppet,
flera väl maskerade batterier anlades. På samma ställe
afspärrades floden förmedels ett starkt stängsel sammansatt
af stockar och bjälkar. Slutligen förlädes alla lodjorna
väl dolda bakom den ej långt från mynningen liggande ön
Pokasari, klara att på gifvet tecken skynda fram och hindra
svenskarna från att forcera stängslet *.
Sedan islossningen väl hade ägt rum, lämnade Löschern,
den 4 maj 1704, med sin lilla eskader Dorpat och
seglade för en frisk bris mot Embach’s mynning. Där de
ryska batterierna och stängslet voro anlagda, var floden så
smal att fartygen blott kunde framgå ett och ett. När
så det främsta svenska fartyget nalkades spärrningen,
öppnade plötsligen ryssarna en häftig eld från båda sidor.
Samtidigt framryckte lodjorna och hindrade svenskarnas
vidare framträngande. Nu utspann sig en vild strid,
hvari de svenska fartygen föga kunde understödja
hvarandra. Alla genombrytningsförsök mot lodjorna
hindrades af stängslet, och fiendernas eld var rent af
öfver-väldigande. Svenskarna voro som i en fälla. Att
återvända medgaf ej farvattnets bredd, och dessutom blåste en
stark vind i riktning från Dorpat. Ej seende någon annan
utväg att komma ur det bakhåll, hvari de råkat falla,
sprungo en del fartygsbesättningar i land, bildade en sluten
* Ålla dessa förberedelser uppgifvas liafva ägt rum före
islossningen. Detta förefaller emellertid osannolikt, ty i så fall liade väl
ej Pejpus varit isfri och medgifvit de ryska lodjorna att afgå till
Embach’s mynning. Att dessa skulle ha legat där vintern öfver kan ej
gärna hafva varit möjligt, ty i så fall hade nog svenskarna vetat af deras
därvaro. Det troliga är, att ryssarna företogo ifrågavarande expedition
omedelbart efter islossningen, fastän dåtidens svenskar trott dem
ha ankommit till Embach före nämnda tidpunkt, och dessa uppgifter
ej därefter ha blifvit kritiskt skärskådade. Islossningen borde i annat
fall ha fort stängslet med sig. Förf. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
