Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därefter gläntade han försiktigt på dörren och släppte
ut broder Anselmo.
»Sed libera nos a rnalo», upprepade denne för sig själf,
och den djupa högtidliga stillheten därute i naturen tycktes
honom liksom ett eko af de allvarliga orden.
Broder Anselmo skyndade sig nu med sänkt blick
och händerna gömda under munkkåpan vägen framåt. Då
och då mötte han en vandrare därpå; en ung flicka, söm
smågnolande ilade hem med sin vattenkruka på axeln,
ett par studenter, som, arm i arm och muntert sjungande,
gingo nedåt dalen, någon af stadens adelsmän, som red
hemåt och långsamt styrde sin häst mot en af
stads-portarne, en herdegosse, som kom ned från bergen med
sin hjord. Längs smala gator med höga murar på ömse
sidor gick vägen, glödande röda lyste klängrosorna på de
hvita murarne, och bakom dem hördes här och där skratt
och sång, som kom Anselmo att spritta till och förskräckt
skynda vidare.
Snart lämnade han de smala gatorna, och kom in
på en stig, som oafbrutet slingrade sig uppåt, bort till
skogen, dit Anselmo kväll efter kväll brukade smyga sig,
för att lyssna på den hemlighetsfulla samklangen mellan
naturens röster och hans egna tankars olösta gåtor.
Sluttningen, på hvilken han vandrade, var öfversållad
af blommande buskar; det var som om ett helt haf af
färgprakt utbredt sig för Anselmos blickar, ett haf, som
badades af solnedgångens purpurglans och i skiftande
dunkelröda, skära, blekgula vågor böljade nedåt dalen.
Anselmo stannade och såg sig omkring; hans öga
drack förtjust denna skönhet, och hans läppar logo at
glädje. Men så flög plötsligt ett drag af vemod öfver
hans ansikte, släckte leendet på hans läppar och förmörkade
glansen i den varma, strålande blicken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
