Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fädernestad, hur den spridt ångest och förtviflan i lyckliga
hem; nu, nu, medan fågeln sjunger, minnes han endast
de modiga uppoffrande bröderna, som, trotsande faror och
död, gingo ur hus i hus för att hjälpa de olyckliga . . .
Nyss var det honom som om luften genljudit af
stormklockor, som ringde till brand och plundring och
strid på det stora slagfältet, där mänskligheten kämpar sin
lifskamp, — nu, nu hör han blott en stilla vesperklang,
som manar till bön för lidande och ångerfulla, till en bön,
som lägger alla, vänner och fiender, kända och okända,
vid samma älskande fadershjärta . . .
Och så vaggar den lilla fågelns sång honom in i en
smekande dröm, i hvilken han liksom tycker sig förnimma
ljudet af tidens gång, af seklernas flykt...
Och genom allt hör han suset af denna eviga,
gåtfulla kärlek, som knyter släkternas länkar vid hvarandra,
sammanbinder människornas öden, växlar lidandets tårar i
evighetsmynt af glädje . . .
Broder Anselmo känner sig outsägligt lycklig; inga
tankar, intet grubbel stör honom mera, den
hemlighetsfulla sångaren söfver honom till en himmelsk, salig ro . . .
Först då den lilla fågeln slutar att sjunga, spritter han
till, vaknar ur sin dröm och ser sig förvånad omkring.
»Hvad sjöng du om?» hviskar han med darrande röst.
»Om Guds kärlek/» svarar en stämma, hvars ljud
likt ett väldigt böljeslag svallar genom rymden och dör
bort långt, långt i fjärran . . .
Så blir allting tyst, tyst som innan den lilla fågeln
började sjunga .. .
Broder Anselmo gnuggar sig i ögonen och ser sig ånyo
omkring. Han vet ej om han slumrat eller varit vaken,
om den sällsamma sången varit dröm eller verklighet.
Men det allra besynnerligaste är, att han icke alls känner
igen skogen, träden äro honom främmande, marken har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
