Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligen erinrar han sig med förskräckelse, att hans
frånvaro från klostret nu kanske blifvit upptäckt, och att
broder portvaktare icke mera skulle låta honom få smyga
sig in, då han svikit sitt ord och dröjt så länge ute.
Han reser sig upp och ilar med snabba steg i
riktning mot klostret. Men, förunderligt, han kan ej hitta
vägen; stigen, som han gått så många gånger, är honom
alldeles obekant, en lång stund irrar han af och an, fram
och tillbaka, utan att veta hvartåt han skall gå.
Slutligen är han framme vid skogsbrynet, men här
måste han ånyo stanna och gnugga sig i ögonen, han
tycker fortfarande, att det är som vore han icke vaken,
som vandrade han omkring likt en sömngångare. Säkert
har han åter gått vilse, ty han känner icke alls igen sig.
Han skyggar med handen för pannan och ser utåt dalen,
öfver hvilken solen just nu håller på att gå upp. Hvad
är det väl för en stad han ser därnere? Icke är det hans
gamla, kända fädernestad med de hvita husen och de små
kapellen? Här ligger ju en storstad med höga domer;
ståtliga broar bukta sig öfver floden, praktfulla palats ha
vuxit upp på stränderna.
En vild yrsel, en förvirringens ångest griper Anselmo;
är han ifrån sina sinnen, var skogen, där han nyss satt
och drömde, förtrollad, har han mist sitt förstånd därinne?
Emellertid måste han gå vidare. Den smala stigen
mellan de hvita murarne, på hvilken han gick för en
stund sedan, hittar han dock ej, här ligger i stället ett
stort vinfält med de mogna drufvorna svällande af saft.
Utan att veta hvart vägen bär, tar han af åt hcjger; det
förefaller hans ångestfullt famlande minne, som om klostret
borde ligga åt det hållet. Då och då möter han obekanta
vandrare; alla äro klädda i underliga, för honom
främmande dräkter, och alla se på honom, som vore han ett
spöke, en gengångare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
