Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansikte, och det långa, tofviga skägget hade en grönaktig
skiftning, som kom det att likna mossan på en åldrig
gran.
Men öfver de vissnade läpparna låg ett ljuft, lyckligt
leende.
Ty i detta ögonblick tydde broder Anselmo sitt
lifs gåta: Guds kärlek steg full och lifgifvande ned i
hans bristande hjärta. Och han förstod, att medan han
lyssnade på sången om denna kärlek — den eviga
lof-sången, hvars tonvågor svalla öfver oändlighetens djup,
sången, som spinner sina rytmer ifrån det ena fästet till
det andra, som väfver sina melodier i årtusendens vårlif
— hade minuterna försvunnit som år, och timmarna
som sekler.
Hans hufvud sjönk ned emot bröstet, och leendet
på hans läppar slocknade sakta och hemlighetsfullt, som
vesperns sista klockljud förklingar . ..
Och då munkarne rörde vid honom och försökte
att upplyfta det nedböjda hufvudet sågo de, att broder
Anselmo var död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
