Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
störste bland syndare. Jag var munk i Fattiga
Bröderklost-ret, mitt namn är broder Anselmo, bioder Antonio,
portvaktaren, släppte ut mig en afton, jag gick vilse i skogen
och glömde mig kvar där ...»
De bägge munkarne skakade på hufvudet och
betraktade medlidsamt Anselmo, hvilkens nyss så bleka ansikte
glödde och skälfde af sinnesrörelse.
»Ack, mina bröderl» fortfor han, i det han gick fram
till skåpet och drog ut en af kyrkböckerna, »hjälp mig,
låt oss se efter... mitt namn måste stå här.. .»
De båda munkarne gåfvo hvarandra en bekymrad
blick, men de kunde ej motstå Anselmos ifriga böner.
Böckerna drogos fram och genomletades från pärm till
pärm. Tyst, ljudlöst tyst, blef det plötsligen i det lilla
kapellet, endast ett svagt rassel hördes hvarje gång de
gulnade bladen vändes af de tre männens händer. Så
sutto de i ett par timmar, under det att gångna tider
drogos fram, och det ena årtiondet lades till det andra och
växte till sekel, som, högtidliga och tunga, likt
gengångare drogo förbi de tre männens spanande blickar.
Plötsligen gaf en af munkarne till ett utrop och pekade
på den uppslagna sidan.
»Se här,» sade han, »här står verkligen någonting
0111 en broder Anselmo. Han lefde på samma tid, som
broder Fernando, han som utmärkte sig för så stor
from-het och som sedan blef prior i klostret. Om broder
Anselmo står här antecknadt, att han sent en afton, efter
vespern, lämnade klostret, och sedan aldrig mera hördes af.
Men det är tre hindra år sedan detta timade.»
Broder Anselmo hade släppt boken, i hvilken han
nyss bläddrat och sjunkit ned på en stol. Då munkarne
närmare betraktade honom, sågo de att han plötsligen blifvit
gammal som en hundraåring; lemmarna voro slappa,
kroppen böjd, håret hängde hvitt och tunt kring ett fåradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
