Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan kommer! Berättelse från emigranttiden af Mathilda Malling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolarna i de kurländska hertigarnas drabantsal. I sitt
innersta gratulerade han sig till, att prinsessan så länge
hållits kvar i Wien, att han nu ändtligen — tack vare
tsarens välvilja och frikostighet — icke allenast hade hunnit
anskaffa tak öfver hufvudet åt sig själf och sitt hof men
till och med för första gången efter landsflykten bodde
riktigt »konvenabelt». Hade hon kommit för ett år sedan,
hvilket hon själf så innerligt och lifligt önskade, hade hon
funnit sin käre onkel och nådige konung i stor nöd,
inskränkt till de tre fattiga rum, han med svårighet hyrt af
bryggaränkan i Blankenburg, där »hofvets» värdighet och
etikett blott genom de uppvaktandes oföränderligt förnäma
allvar och smidiga, under så många ödets växlingar pröfvade
administrationskonst någorlunda kunnat upprätthållas.
Ack ja — han hade sannerligen icke dansat på rosor,
sedan han ärfde riket — han, kyrkans äldste son, Frans
I:s och Henrik IV:s laglige efterträdare! Landsflyktig
hade han irrat från Coblenz till Hamm, från Hamm till
Turin, från Turin till Verona — öfverallt förföljd och
hotad af de republikanska härarnas bajonetter! Därefter
hade han årvis ströfvat omkring i Tyskland, vid hvart hof
tiggande om en fristad och öfverallt visad på dörren —
till och med af sina närmaste släktingar, som gent emot
regeringen i Frankrike icke vågade »kompromettera sig».
Han hade nödgats hålla till godo med de lamaste ursäkter,
tro på de genomskinligaste lögner, finna sig i de gröfsta
förödmjukelser, taga emot de fattigaste almosor — och
detta alltsammans »med värdighet», en Bourbons, en konungs
värdighet, som icke kunde kränkas! Men nu, nu andades
han ut. Hans .trogne följeslagare fingo ändtligen äta sig
ordentligt mätta, fingo nya sidenfrackar i stället för de
utslitna gamla och nya broderier på uppslag och skört.
Så läjige det blott behagade hans majestät kejsar Paul att
vara så nådig och gifmild . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
