Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan kommer! Berättelse från emigranttiden af Mathilda Malling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än en gång förgäfves bjudit henne den ståtlige och tappre
ärkehertig Carl till gemål, hade förespeglat henne, huru
hon — en ny Maria af Burgund — skulle tillföra huset
Habsburg, sin moders hus, ny makt, nya besittningar;
hur hennes namn skulle öppna de österrikiska härarna
vägen till det republikanska Frankrike, störta det
gudsförgätna Direktoriet, vara en lösen för kyrkans och
kungadömets tjänare: drottning Marie-Thérése, drottning af
Frankrike och Navarra . . . Hon hade nekat styft och kallt, gjort
sina reverenser för ärkehertigen och icke så mycket som
slagit upp ögonen för att uppmuntra hans galanteri. Hon
var en prinsessa af Bourbon, Frankrikes äldsta dotter —
ingen annan än en man af hennes egen höga släkt vore
värdig hennes hand. Och envist, halsstarrigt, med denna
svårmodiga, egensinnigt stolta oböjlighet, som segerrikt
burit henne öfver så många pröfningar, frestelser och
strider, hade hon hållit fast vid sin barnförlofning med kusinen,
som hon icke sett på nio år, den bleke och tafatte pojken,
af hvilken hon blott mindes hans styfva broderade
frackskört öfver den lilla värjan och de många, många
reverenserna . . .
Prinsessan slöt ögonen. Hon lutade sig tillbaka, stel
och rak, med hufvudet uppåt karossens sidenstoppning.
Tusen drömmar, sväfvande, flyktiga, lysande och dristiga,
drogo igenom hennes flickhjärna: nästan utan att veta om
det, utmålade hon för sig ovillkorligt sin brudgum, om
hvilken hon knappt visste mera, än att han nu var tjugutre
år och kämpat under Condé, som en ny Henrik IV: en ung
hjälte, tapper och from, god som hennes egen fader, vacker
och ståtlig, som hon ännu mindes sin onkel, grefven af
Artois. Hon skulle följa honom till hären, sitta på en
hvit häst i en hvit dräkt, prydd med liljor, och öfver
henne skulle den heliga hvita fanan vaja. Och soldaterna,
Condés veteraner, Frankrikes enda rätta armé, skulle böja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
