Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan kommer! Berättelse från emigranttiden af Mathilda Malling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af förtrytelse och plågsam förlägenhet utan att i ögonblicket
kunna finna svar. Ludvig XVIII svarade med lugn, mildt
filosofisk stämma:
»Vi ha alla förändrats på dessa åtta år. Lyckliga de
unga, som ha framtiden för sig och ännu ej nått lifvets
kulmen! Hvad oss angår, madame» — han smålog affabelt
mot gemålen och hans blick gled kritiskt, ironiskt
beklagande öfver hennes nu färdigsminkade ansikte— »ju mindre
vi påminnas om tiden och förändringarna desto bättre!»
Det observerades, att deras majestäter icke växlade
ett ord, då de omsider i stor ståt stego in i ekipaget för
att fara prinsessan Marie-Thérése till mötes.
Men på den stora landsvägen, som från polska
gränsen går i nästan rak linie genom hertigdömet Kurland ända
fram till den gamla hufvudstaden Mitau, rullade i
middagssolskenet en stor kaross med sex hästar och förridare.
Och inuti karossen satt den unga prinsessan. För att
bibehålla sin väluppfostrade, etikettmässiga värdighet och
dölja uttrycket i sitt ansikte satt hon mest och stirrade ut
genom fönstret — ut på det enformiga nordliga
sommarlandskapet de foro igenom. Då hon någon gång vände
sig inåt vagnen, mötte hennes ögon alltid Henriette de
Choisys och hon smålog tyst, en smula ängsligt nervöst,
mot väninnan.
Nästan för första gången sedan hon blef vuxen, kände
Marie-Thérése af Frankrike sig glad. För henne, Versailles’
och Tuileriernas brådmogna, snusförnuftiga barn, den
ensamma jungfrun från Tempeltornet, hvilken nu de sista tre
åren varit så godt som fånge vid hofvet i Wien, var denna
resa det första egentliga steget till personlig frihet. Hon
skulle återförenas med sin släkt — denna släkt, som hon
dyrkade, åt hvars existens och rättigheter hon hade invigt
sitt unga lif. I Wien hade kejsaren, hennes kusin, mer
Svea. 1898. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
