Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan kommer! Berättelse från emigranttiden af Mathilda Malling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mentalt, halft bittert rasande medlidande med honom själf,
med hela hans släkt, förlamade i detta återseendets första
ögonblick hans annars så smidiga och redobogna tunga.
»Min dotter,» mumlade han och böjde sig djupt ned
öfver henne. »Stackars barn, stackars barn. . .»
Kavaljererna och damerna torkade sig okonstladt i
ögonen: icke allenast var det god ton att fälla tårar vid
ett sådant tillfälle, men dessutom. . . Att se kungarnas
dotter, Versailles’ lilla prinsessa, ensam, landsflyktig och
fattig knäböja på detta främmande lands ogästvänliga jord . . .
A! .. . Det var många händer, som i detta ögonblick
funno och tryckte hvarandra. Gudskelof, att man ändå
var tillsammans, att man var sensibel och hade ett hjärta!
Bakom kungen stod hertigen af Angouléme: gänglig,
tafatt, generad af alla dessa blickar; utan elegans och utan
värdighet, men med innerlig och verklig känsla förde han
sin bruds hand till sina läppar.
»Madame,» hviskade han, »min nådiga kusin ...»
Hon såg upp och mötte hans ögon — blå som släktens
ögon — och med samma ärliga, svårmodigt milda blick
hon mindes hos sin far.
Ludvig XVIII hade nu fullkomligt öfvervunnit sin
ovanliga rörelse. Ceremoniöst tog han prinsens hand i
sin och föreställde honom för prinsessan.
»Mina barn — mina goda barn,» sade han, »varen
ändtligen lyckliga! Era hjärtan — jag vet det» — hans
röst höjde sig högtidligt — »ha redan funnit hvarandra.»
Först nu, då hon stod midt för honom, märkte
prinsessan dunkelt och utan att reflektera öfver det, hur föga
hennes brudgum motsvarade det ideal hon nästan omedvetet,
på flickors vis, drömt sig.
Han var stark och ganska väl vuxen, såg god och
hederlig ut, hon visste, att han var modig och from, men
— det lysande, ridderliga, stolt värdiga –-Nej, nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
