Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Herrman Sätherberg, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hing af snedvuxna personer* sedermera allt mer utveckladt
till en sjukgymnastisk anstalt. Det statsanslag för denna
anstalt, hvilket 1847—48 års riksdag beviljade, fortgick
och ökades, tills hela anstalten 1868 blef en ordinarie
statsinstitution. Men under dessa tjugu år och äfven
sedermera fortgick såväl i tidningspressen som i riksdagen och
i särskilda småskrifter en ganska häftig strid mot denna
gymnastiska anstalt, förd af — hufvudsakligen — män ur
den Lingska gymnastikens led. Båda de stridande
parterna ville hjälpa den sjuka mänskligheten, men hettan blef
större än Önskligt varit under den långa kampen.
Säther-berg var den angripne och försvarade sig väl, men hans
hjärta led. Striden tryckte en vemodsfull prägel på hans
anlete. Att så bemötas, därför att man vill gagna den
lidande! Det hade han aldrig tänkt sig som en möjlighet.
Men tiden läker såren. På gamla dagar kunde han i lugn
beskrifva sitt instituts fortgång under och efter de många
stridsåren. Regeringen gaf honom 1862 den upprättelsen,
att göra honom till ledamot af kommittén för utarbetande
af reglemente för gymnastiska centralinstitutet och för
ordnande af den gymnastiska undervisningen i riket. Senare
tilldelades honom professorstiteln.
Men äfven under stridsåren diktade Sätherberg, och
när han 1878 afträdt från föreståndareplatsen var han
färdig med en hel diktcykel, som följande år utkom i
illustrerad upplaga: »Blomsterkonungen, bilder ur Linnés lif».
Samligen har sina pärlor, liksom sina svagare stycken, men
mottogs med allmänt bifall. Svenska akademien, som 1870
gifvit Sätherberg sin mindre skådepenning i guld, tilldelade
honom nu det kungliga priset.
Länge fick den gamle icke ägna sig åt den väl
förtjänta hvilan med ostörd hälsa. Då och då släppte han ut
en dikt i dagspressen, äfven sedan han sett »Kalifens
äfven-tyr, dikt i 20 sånger» gå ouppmärksammad förbi både publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
