Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Herrman Sätherberg, af Harald Wieselgren - Oskar Robert Themptander, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kritiken. Så tog han sig för att nedskrifva sina
barndoms- och ungdomsminnen, hvilka utkommo under
loppet af 1896. Här vaknar åter ungdomssinnet hos den
åttiofyraårige, när han skildrar lifvet i hemmet och de
märkliga händelser, hvilka präglat sig fast i minnet. Men
gubben tittar också fram emellanåt, i goda råd så väl som
i missmodiga farhågor för den framtid, nutidens ungdom
går i möte. Men han tröstar sig med en dikt,
»Vårt släkte af försynen fått
ett läkkött, som är godt.»
Så skämtade den gamle doktorn mildt öfver de
osympatiska drag, han fann i sekelslutets anlete, erkännande
att den unge har rätt att gå framom den gamles
erfaren-hetsrön.
Knappt voro »Lefnadsminnena» i allmänhetens hand,
så följdes de af budet om författarens bortgång. Den 9
januari 1897 afled Herrman Sätherberg i Stockholm, där
han under störta delen af sin lefnad haft sitt hem och sin
verksamhet.
H. W.
Oskar Robert Themptander.
Den praktiska duglighet, hvilken kännetecknade Oskar
Robert Themptander, hvilade på den utpräglade
personlighetens grund. Statstjänsten var för honom ingalunda
lefnadsmålet, som den merendels är för dem, hvilkas
universitetsstudier afslutas med ämbetsexamina, den vardt
för honom hvarken begynnelsen eller ändan. Den var ett
mellanlägg i hans lefnadsbana, till hvilket han kallades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
