Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Oskar Robert Themptander, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt i frågan om lifsmedeltullar, under det hans
motståndare och efterträdare som ledande regeringsrepresentant
just i samma fråga erkände sig vara opportunist, visar
hur allvarligt den ene, hur tillfälligt den andre betraktade
den tullbeskattning, som till jordbrukarnas förmån drabbar
arbetarna. Themptander varnade ännu i sin senaste
riks-dagsmannatid, liksom han tidigare gjort det från
statsråds-bänken, mot benägenheten, »att slå sig till ro i eget
välbefinnande och icke nog beakta de mindre lyckligt lottades
berättigade kraf.»
Den 7 december 1880 utnämndes Themptander till
statsråd, öfvertog den 8 mars 1881 finansportföljen, utnämndes
efter slutet af 1884 års riksdag till statsminister, aflämnade
på grund af försvagad hälsa finansportföljen i andra händer
på hösten 1886 och afträdde ur konseljen i februari 1888,
då utnämnd till landshöfding i Stockholms län. Från
denna tjänst erhöll han begärdt afsked i augusti 1896 och
återgick till privatlifvet, utsedd till direktör för ett stort
järnvägs- och malmexportbolag, hvars äldre afdelning,
järnvägsbolaget, han före sitt inträdde i statstjänst under flera
år tjänat som ombudsman.
Themptander tillhörde riksdagen såsom
Stockholms-högerns representant i Andra kammaren riksdagarna 1879
— 1881, som Kristianstads landstings i Första kammaren
1883 —1888, som det liberala Stockholms ombud i Andra
kammaren 1894—1897. Den växlande kandidaturen
betecknar utvecklingen af hans »opportunism», sådan denna
af valmännen uppfattats.
På ingen af lifsmedelstullarnas motståndare har
protek-tionismens vrede så starkt urladdats, som på Themptander,
och man torde kunna antaga, att han just därför velat
känna sig så personligt fri vid utöfning af sin
riksdagsmannarätt, som endast förtroendeämbetets nedläggande
kunde göra honom. Themptander hade mångahanda upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
