Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Erik af Edholm, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är sant att han vid sitt »tillträde till regeringen»
fann före sig ett utmärkt konstnärligt material att arbeta
med, men så visste han också att använda det med både
urskillning och sakkännedom. Det var nog icke utan, att
man ryckte på axlarna och kanske till och med hånlog åt
militärbefälhafvaren som skulle börja handskas med
kulissernas lättupprörda släkte, och man väntade att man skulle
få se en ny upplaga af grefve Pukes direktörskap, han som
kom direkt från hästgardet till sånggudinnornas tempel, och
som full af bitter erfarenhet gick tillbaka till de vinglösa
hästarna sedan han, enligt hvad det påstods, en gång i
vredesmod lyftat ridpiskan mot en tredskande tenor eller
bångstyrig primadonna. Men i den natten fingo de intet,
de många som väntat, att den förre Öfversten vid fotgardet
skulle mista tålamodet eller förgå sig.
Mångsidigt bildad som han var, utrustad både med godt
konstförstånd och en icke vanlig litterär förmåga, samt
lika verkligt human som afgjordt bestämd och absolut
oåtkomlig för alla sidoinflytelser, visste Erik af Edholm
att förskaffa sig icke blott aktning, utan äfven verklig
tillgifvenhet af sina underordnade, huru oberäkneliga de
än kunde vara. Det finnes väl heller ingenting mera
lugnande och på samma gång imponerande, än att veta det
man har att göra med en man som vet hvad han vill,
som öfverväger alla för och emot innan han fattar sitt
beslut, men som när han en gång fattat det står fast därvid
trots allt. Har den mannen därtill fattat det kloka
beslutet att icke allt för mycket gräfva ned sig i detaljfrågor
och därigenom hindras från den ordnande blicken öfver
det hela, så tror jag att han så där tämligen närmar
sig idealet för styresmannen öfver ett så inveckladt verk
som en teater.
Under den exempellöst långa tid af femton år, från 1
juli 1866 till samma tid 1881, som Erik af Edholm var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
