Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Frithiof Holmgren, af Rob. Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och referat fyllde han en god del af de tidigare banden
af Uppsala läkareförenings förhandlingar, och det lider intet
tvifvel att han härigenom kraftigt bidrog att bland Sveriges
läkare väcka intresset för den unga vetenskapen, som här
i landet på ett så förträffligt sätt införts af honom och
af Christian Lovén.
Det kan ju icke komma i fråga att här lämna någon
redogörelse för Holmgrens omfattande vetenskapliga
verksamhet, men jag bör dock ej underlåta att omnämna ett
af hans arbeten, som för alla tider skall bevara hans namn
inom fysiologien.
Man visste att elektriska strömmar uppträda i nerverna
och musklerna, då dessa äro i verksamhet, och man ägnade
sig på 1850 och 1860-talen med stor förkärlek åt studiet
af dessa. Äfven Holmgren fattade ett varmt intresse för
hithörande undersökningar, af hvilka man på den tiden
hoppades vinna resultat af den mest betydelsefulla art.
Af särskilda orsaker vände sig Holmgren till ett organ,
som dittills i nämnda hänseende aldrig utgjort föremål för
vetenskaplig forskning: nämligen ögats näthinna, den för
ljus känsliga utbredningen af synnerven i ögonbottnen.
Han fann att så snart ljus föll på näthinnan, i denna en
elektrisk ström uppträdde, analog med de nyss omtalade
elektriska strömmar, hvilka sedan ett par årtionden voro
kända från musklerna och nerverna. Vid sin verksamhet
ger således också näthinnan upphof till elektriska strömmar
och denna i och för sig viktiga upptäckt, hvilken daterar
sig från 1865, blef så mycket betydelsefullare därigenom,
att det var första gången man öfver hufvud i ett
sinnesorgans nervösa apparater uppvisat förändringar, som
sammanhänga med dessas verksamhet.
Under de sista tjugu åren af sitt lif ägnade Holmgren
hela sin vetenskapliga verksamhet åt frågor rörande
färgerna och särskildt åt läran om färgblindheten, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
