Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första gången och den sista.
(Två Topeliiminnen.)
vad godt man läser som ung, då hjärtat är varmt
och sinnet oförvilladt, det stannar kvar.
Mest gäller kanske detta de unga, som växa upp
i ett litet, från världens buller aflägset samhälle, där nöjena
äro få och tillfällena till andlig utveckling sällsynta.
Är man därtill i knappa ekonomiska omständigheter,
så att köpet af en bok är, om icke rent af omöjligt, dock
förenadt med stor uppoffring, kan jag af erfarenhet
försäkra att hvad man har i bokväg blir så mycket dyrbarare.
Om någon främling sett det häftade exemplar af fru
Lenngren eller det tidningsurklipp af Wilhelm von Brauns:
Mitt konterfej, som jag redan som trettonårig skolflicka var
nog lycklig att äga, skulle han af dessa mina skatters
nötta utseende troligen ansett att de såsom
lånbiblioteks-alster passerat genom otaliga kunders händer. Men i vår
lilla stad fanns intet lånbibliotek, och om det funnits ett,
är det tvifvelaktigt att just dessa literära dyrbarheter
skulle haft största lockelsen. Men för mig och ett par
liksinnade skolkamrater voro de det bästa vi visste och
studerades af oss så flitigt, att vi kunde dem utantill,
vida bättre än katekesläxorna. Så fråssade vi länge af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
