Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa våra skatter, och när sedan ett par år därefter, 1845,
Topelii första bok, Ljungblommor, utkommit och när den
lånats oss unga emellan och blifvit läst, ansågo vi att
världen behöfde hädanefter inga flera böcker. Något bättre
kunde den ju aldrig få och något sämre borde ingen läsa.
Det var vårt literära domslut.
Vi borde nu varit nöjda, när vi tagit del af det
högsta och bästa, och det voro vi äfven på visst sätt.
Men vi hade dock en önskan, en förmäten och brinnande:
att någon gång få skåda, ansikte mot ansikte, åtminstone
ett af våra båda förunderliga snillen, Topelius eller von
Braun. Fru Lenngren hade ju redan för länge sedan lämnat
skådebanan.
»Om du finge se en af dem,» frågade vi en liten
rödkindad, uppnäst kamrat, »hvad gjorde du då?»
»Jag damp!» svarade hon ögonblickligen, och vi kände
nog litet hvar att vi kanske skulle gjort henne sällskap.
Kort därefter fingo vi verkligen vår ena önskan
uppfylld.
Wilhelm von Braun kom nämligen på besök till vår
lilla stad, där hans far, den gamle ståtlige f. d.
öfverst-löjtnanten, då var postmästare.
Och nu började, skamligt att tala om det, en riktig
hetsjakt af oss vuxna skolflickor efter det stora literära
villebrådet. Visserligen hade få af oss läst honom, men
alla hade vi hört talas om honom, och hans föräldrahem
var ett af stadens finaste hus. Naturligtvis måste man
se honom.
I flockar passerade vi oftast möjligt den vackra,
af-lägsna gata, där posthuset ståtade; genom vän och väns
vänner försökte vi utleta när och hvar han brukade taga
sina promenader; skilda i vissa afdelningar, sökte vi att
i något hörn korsa hans väg, och ändtligen en vacker dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
