Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gynnade oss lyckan: just som »min afdelning» svängde
om ett hörn, kom han så godt som midt i flocken. . .
Jag lofvar att vi nego och kan intyga att han log
och nickade mot oss helt vänligt. Vi kände genast igen
honom efter ett porträtt i — jag tror kalendern
Nordstjärnan, som vi alla sett, och dessutom på »omfånget»,
som vi alla hört talas om.
Ja, naturligtvis kunde han ej vara lik en vanlig
människa, men så ovanlig hade vi ändå inte tänkt oss honom...
Nå, han påminte kanske närmast om en af de nordiska
gudarna, helst då Brage, eller möjligen Heimdal med
Gjallar-hornet (näsan!). I alla händelser voro vi hänryckta.
Den dagen antar jag att i minst ett tjugutal af
kamraternas dagböcker stod (med tre utropstecken efteråt):
Jag har sett honom,
Hvad beträffar vår kvickögda och uppnästa kamrat,
som ju också sett honom, frågade de andra henne: »Nå,
’damp’ du ?»
»Invärtes,» svarade hon, kortfattad som alltid.
Beträffande mig själf, var jag helt enkelt rörd. Min
barnsliga och på samma gång högsta önskan var uppfylld: jag
hade stått öga mot öga med ett »riktigt» snille.
Jag har sedermera rätt ofta haft samma förmån, men
kanske aldrig känt det så djupt som då.
Jo — tvenne gånger, många, många år efteråt.
Den ena var någon af de sista septemberdagarna år
1875. Vår gemensamme vän och förläggare, Albert
Bonnier, gaf då på Hasselbacken en middag till ära för
Zacharias Topelius, just den ende af våra literära storheter
som jag ännu icke sett och knappast vågat hoppas att
någonsin få se. Han lefde i Finland, ärad och älskad där,
såväl som i hela den bildade världen, och kom blott sällan
till Stockholm, där jag lefde i begriplig obemärkthet, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
