Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag bekänna att det bokstafligen svindlade för mina ögon
— efter som jag visste att bland dem ju skulle finnas
den för mig allra störste.
Och när så den vänlige värden bjöd mig armen och
förde mig direkt fram till Topelius samt presenterade mig
för honom, var det nästan med förskräckelse jag vågade
möta hans blick.
Och han?
Han måtte förstått mina känslor, ty med ett älskvärdt
leende räckte han mig båda händerna (som om han tänkt
taga emot mig, ifall jag skulle »dimpa») och sade
någonting om att det var roligt att få se mig, och då värden
i detsamma måste mottaga en ny gäst, presenterade mig
Topelius för sin fru, en blid, sympatisk varelse med
någonting af ljungblomma öfver sig.
Jag teg och neg — och neg och teg, och det var
nog det enda och bästa jag kunde ta mig till.
När jag slutligen vågade en blick på det öfriga
sällskapet växte mitt mod litet. Där var ju allas vår käre
Onkel Adam, Topelii högt värderade vän och sedan länge
af mig personligen känd och »dyrkad»; där Frans Hedberg,
den literäre mångfrestaren, som försökt allt och lyckats i
allt: i poesi, dramatik, novellistik, bärande högt men alls
icke stolt sitt kraftfullt formade hufvud med den breda,
intelligenta pannan; och där borta skymtade jag också
Herman Hofbergs väldiga gestalt och godmodiga fysionomi;
där . . .
Men nu ljöd kallelsen till bords — och hvem trädde
fram till den literära »husan» och bjöd henne sin arm,
om icke just Topelius! Läsaren tror kanske att hon
aldrig känt sig så stolt? Misstag; aldrig så ödmjuk, och
det med rätta.
Det var en festmåltid i alla hänseenden. Genom de
höga fönstren föll höstsolens guld i flammande lågor, bröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
