Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i bordets kristaller och smekte blomsteruppsatsens ljufva
barn. Orkesterns melodier, skämtets tiraljörseld, det
gnistrande vinet, den osökta samtalstonen, de många skålarna
och de få, men ypperliga talen — däribland kanske främst
Onkel Adams anslående humoristiska — allt bidrog till
skapandet af en genrebild, sådan man sällan ser den och,
en gång sedd, aldrig förgäter.
Hvad Topelius talade med sin bordsdam om? Om
literatur, konst, meningsbrytningar inom andarnas skilda
läger etc. etc. ? A nej; klokare var han än så.
Han talade om hur vådlig han för sin del ansåg
kvinnans nyväckta lust att kasta sig in på läkarbanan;
om huru, äfven om hon lyckades, det han alls icke
be-tviflade, hemmet i allmänhet skulle lida därpå; om hur
mycket bättre det skulle vara i fall hon endast hölle sig
till de enkla, af ålder kända huskurerna (däri inbegripen,
sade han med ett småleende, medlet att förbättra en kinkig
mans lynne eller hålla vid makt hans goda). Vidare
prisade han hemlifvets lycka som den enda sanna, hvarvid jag
såg att han till den midt emot honom sittande hustrun
sände en vacker blick.
Samtalet hade under tiden blifvit allt lifligare kring
det stora bordet; fanfarerna efter skåltalen allt kraftigare
och ändtligen närmade sig uppbrottsstunden.
Topelius fattade sitt glas, reste sig och tackade i få
men hjärtliga ord värden för den glädje han beredt sina
gäster, skämtsamt betonande att den spända sträng man
så ofta velat spåra mellan förläggare och författare här
icke alls förefanns. För sin del visste han ej någon skillnad
på Albert Bonnier såsom förläggare eller såsom värd och vän.
I hvarje fall vore han själfva välviljan.
Skålen dracks med stark och allmän tillslutning och
så reste sig hela bordsällskapet och begaf sig ut på
verandan där kaffet serverades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
