Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt skred, vänligt hälsande, in bland den på två led
ordnade skaran. I detsamma uppstämde denna: »Den
snöiga nord är vårt fädernesland» (finska rytteriets marsch).
När sången förklingat, hälsade honom med blottadt hufvud
d:r Bergman välkommen i ett kort men hjärtligt och
anslående tal, betonande däri huru känd och älskad han
vore af alla i hela Sveriges land, icke minst af barnen,
hvilka ansåge denna stund, då de fingo se honom ansikte
mot ansikte, som en högtid, den de aldrig skulle förgäta.
Och huru vore det möjligt annat än att han skulle
vara älskad af dessa, han som skänkt dem sådana skatter
som »Adalminas pärla», »Björken och stjärnan», »Rida
ranka», »Bullerbasius» och så många andra förtjusande
och glada bilder.
Nu, slutade talaren, ville de hjärtligt tacka och önska,
jämte tusen sinom tusen andra, både barn och stora, att
åt honom måtte beskäras ännu många år, med hälsa och
krafter att kunna ytterligare öka det vackra testamente
han skänkt sitt och vårt lands ungdom.
Talet utmynnade i ett kraftigt: »Lefve statsrådet
Zacharias Topelius!» hvari den unga skarans spröda röster efter
förmåga instämde.
»Statsrådet», ja . . . Deno titeln var för barnen
antagligen mera främmande. Åtminstone fanns ibland dem
en parfvel, som då Topelius på sin Eriksgata tog honom
i hand och vänligt frågade: »Vet också du hvem jag är?»
oförskräckt svarade: »Ja, bevars; fältskär Topelius!» ett
svar, som mycket lär ha roat den store skalden.
Ytterligare sjöngs af den unga skaran: »Du gamla,
du friska, du fjällhöga nord», hvarefter doktor Bergman
höjde ett ljudligt: »Var hälsning till Finland! Lefve Zacharias
Topelius! Så ett samstämmigt tredubbelt hurra — och
den vackra hyllningen var slut.
Topelius, som alltid gladde sig att återse Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
