- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
19

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där han, så väl som på alla andra platser, räknade talrika
vänner, hade denna gång ett särskildi intresse vid sitt
besök: Han önskade taga i betraktande Skansen, hans
mångårige vän Artur Hazelii snillrika skapelst

Glad att kunna bidraga till uppfyllandet af denna
önskan, ställde Topelii förläggare till hai\ förfogande ett
ekipage på utsatt tid och inbjöd äfven ui dertecknad, till
hennes stora fröjd, att deltaga i färden. Ivad Topelius
tänkte och tyckte om sällskapet må vara osa^dt, men jag
antar att han ej gärna kunde säga nej till de\framställda
förslaget. Själf var jag så till vida oskyld. som jag
aldrig drömt om denna ära.

Nå, vi afhämtade den store hedersgästen, st ti tillika
med sin dotter Eva (gift med den kände artis \n Acke
Andersson), bodde på Hotel de Suéde, Drottningatan , Ljus
och glad som alltid — jag kände henne från Onkel \iams
hem, där jag under senare åren flere gånger träffat 1. nne

— kom hon fladdrande ned från hotelltrappan och u i i
vagnen som en liten sommarfågel, med »hälsning L ’n
pappa att han skulle komma strax». Hon hade hjälx 1
honom att kläda sig, så att han var alldeles i ordning
det var bara en besökande han skulle fortast möjligt
af-skeda.

Och han kom; matt, svag, litet stapplande . . .

Huru dessa sist förflutna tjuguett år förändrat honom!
Tårarna kommo mig i ögonen när jag såg den lutande
gestalten, det glesa gråa håret och ansiktets trötta uttryck.
Men ett var sig likt från fordom: den djupa, vänliga blicken
och det vackra, å så vackra, litet vemodiga leendet.

Och vid det vi sågo och hälsade på hvarandra, sedan
han efter litet besvär kommit till ro i sitt vagnshörn,
kommo för mig tidningarnas uttryck om honom: »betydligt
uppkryad». Hur hade då hans utseende varit före
Visby-färdenl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free