Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och huru grepo oss icke hans ord på dödsbädden:
»Jag har fått förlåtelse/»
Ja, han var en storhet, men han var dock människa
och en ödmjuk sådan, annars skulle han icke varit oss så
kär som han var. Men hvad som än kunde tynga på
hans känsliga samvete, några literära synder var det icke.
Andra våra diktare, äfven de största, ha dock haft någon
period — vanligen ungdomens — hvarunder de skattat
åt den mera lätta, om också icke rent af dåliga genren;
han ensamt icke. Från första stunden af sitt författarskap
till den sista var han ren, ren och oskyldig som de
barna-hjärtan, i hvilka det var hans glädje att nedlägga sin
andes rika frösådd.
Skall någonsin, och när, hans like komma?
Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
