Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommen, sunnanvinden är kommen», ljöd det från blomma
till blomma, och så sogo de alla mod till sig och bröto sig ut.
Och sålunda kom det sig, att den varma * vinden
tycktes skaka ut en hel ström af färger öfver de breda
ängarna och de skogklädda höjderna rundt om Kungahälla.
De gröna topparna på den nya vassen sköto upp vid
flodstranden, skogsmarken hvitnade af sippor, åkrarna blefvo
sammetsgröna af len sädesbrodd, björkskogens toppar vajade
och vajade och för hvarje svängning utrullades allt mer
och mer de små ljusgula bladen, så att det verkligen
såg ut, som om vinden hade blåst ut öfver skogen ett glest
gulgrönt flor, som tätnade och tätnade timme efter timme.
Men vinden nöjde sig ej med att endast kalla fram
blommor och blad. Han for också in i själfva Kungahälla,
rusade den långa gatan upp och ned, hven omkring
pumpstockar och bikupor, som om den velat öfvertala dem
att grönska och blomstra. Den sopade hvarje trappa,
sjöng vid hvarje dörr, svängde på hvarje flöjel, hvirflade
bortåt alla de breda bryggorna. Och människorna kunde
rakt ej undgå vårstormen. Utan att de visste det, hörde
de brus af främmande länders ljusa skogar, kände doft
från främmande länders rika blommor, och detta kom
deras hjärtan att svälla af längtan. De, som sutto i kyrkan
vid mässan, hörde ej ett ord af det gamla latinet, utan
hade alla sina tankar utanför kyrkmuren, de, som legat
sjuka i sina bäddar hela vintern, voro nära att dö af sorg
öfver att ej kunna vandra ute i det gröna, och de friska,
de friska strömmade ut genom stadsporten och irrade
omkring ute på ängar och fält och jublade öfver bleka
grässtrån och svaga vass-stänglar, som om de hade funnit
silf-ver och guld.
På en liten brant kulle i det gamla Kungahälla reste
sig ett hus, som var betydligare än alla andra byggnader i
staden. Där bodde kungen och drottningen, och det var som
Svea 1899. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
